det har ju gått ett år sedan mamma gick bort och dagen efter så skulle hon ha blivit 43 år.
alla dagar är jobbiga men dom dagarna var extra jobbiga. den dagen då mamma gick bort
spelades upp i mitt huvud hela dagen, det var som att uppleva allt igen.
vi samlades iallafall hos min morbror för att sen gå till kyrkan och tända ljus tillsammans.
vi stog där, tysta och lät tårarna rinna. det var jobbigt men ändå skönt att vi alla var där tillsammans.
hennes födelsedag firade vi alla med tårta och fika här hos mig och pontus.

det är så mycket känslor och tankar som far omkring hela tiden. jag har fortfarande inte
förstått att hon är borta. jag kan komma på mig själv när jag tänker att jag måste ringa till
henne för att berätta något.. det känns så konstigt, så fel, så tomt. det känns fortfarande
så overkligt att det här hände oss. nej, jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta.
jag vill inte förstå.

igår drömde jag om henne, det var en jobbig dröm och jag vaknade och brast ut i gråt och fick
panik. jag gråter fortfarande nästan varje dag, det känns som att tårarna aldrig kommer ta
slut, att man aldrig kommer att vänja sig att vara utan henne. just det här med att vara gravid
och inte ha sin mamma vid sig är väldigt jobbigt också. jag har min moster och svärmor bland
andra som kan hjälpa mig med allting, vilket jag är tacksam över, men det är ju mamma jag
vill kunna vända mig till, få hjälp ifrån och kunna lära mig utav..
mamma älskade barn och längtade efter att få bli mormor och det gör så ont att hon inte hann
få bli det. jag hade behövt ha henne här under den här tiden.

men jag tror också att allt har en mening. jag tror att jag blev gravid så fort för att det också
skulle hjälpa mig att ta mig igenom den här svåra tiden efter mammas bortgång.
jag vet inte hur jag hade mått eller hur det hade varit om inte jag hade haft graviditeten
och lilltjejen att fokusera på. jag tror det hela har varit extra bra för mig, jag tror inte att jag
hade varit där jag är idag om jag inte hade haft min lilla tjej i magen. sen tror jag också att vi
ska få just en dotter för att mamma kommer vara en del i henne eller vad man ska säga.
att hon liksom kommer att vara här genom henne, i henne på något vis.
det låter konstigt men hoppas ni förstår vad jag menar!

fast mest av allt så önskar jag juatt jag kunde få ha både min mamma och min dotter här
tillsammans. mamma hade blivit världens bästa mormor och lillan hade älskat henne,
det vet jag.

mammas plats på årsdagen och födelsedagen